Hiromi Kawakami: The Briefcase (Counterpoint 2012)

Hiromi Kawakamis The Briefcase är en av fem kandidater till Man Asian Literature Prize. Hon har vunnit flera litteraturpriser i Japan och är också litteraturkritiker.

The Briefcase (Portföljen) handlar om en kvinna, Tsukiko, någonstans i slutet av trettioårsåldern som av en händelse träffar en gammal lärare på en bar. De träffas där allt oftare och gör utflykter tillsammans ibland. Han är mycket läraraktig medan hon lever ganska planlöst. Hon är faktiskt ett bra exempel på att alla japanska kvinnor inte är förtryckta hemmafruar. Unga kvinnor lever ofta som de vill nuförtiden.

Typiskt är också att fastän Tsukiko tillbringar så pass mycket tid med läraren kallar hon honom aldrig något annat än Sensei (magistern, som man sa i svenska skolor förr i tiden). Man märker ju att hon blir alltmer förälskad i honom, men Sensei förblir han alltid. Det är svårt i Japan att bryta upp gränser mellan människor.

Trots att Sensei nästan dessutom alltid uppför sig som en visserligen vänlig men dock Sensei och alltid bär på sin portfölj blir han en älskansvärd person och man förstår hur livet kan vara för en äldre, ensamstående man.

Men just på grund av detta är det, speciellt ur japansk synvinkel, en underbar historia om att det (nästan) är möjligt att vara bara sig själv, utan skrankor på grund av ställning och ålder.

Som i många nutida japanska romaner är det mycket stämning (ofta lite melankolisk) och en hel del dryck och mat. Det händer inte så mycket på ytan och liksom i den japanska verkligheten förblir mycket outsagt med förhoppningen att motparten ska förstå ändå.

Faktiskt påminner både andan och själva historien en del om Yoko Ogawas bok En gåtfull vänskap och Ito Ogawas The Restaurant of Love Regained (se recensioner nedan).

Men The Briefcase handlar också om att våga bestämma sig, att inte låta lyckan rinna sig ur händerna, att inte bry sig om konventioner och att ålder inte spelar någon roll – förrän det är för sent.