27 juni, 2019

IT-miss förödande

Stor bedrövelse väckte nyligen uppköpet av en av de stora elektroniktillverkarna i Japan, Sharp. Trots ett japanskt motbud gick taiwanesiska Hon Hai Precision Industry ut som segrare.
Nu skärskådas hela den japanska elektronikindustrin. Den var en gång Japans stolthet. På 1980- och -90-talen var det ingen ände på vad japansk elektronik skulle åstadkomma, inklusive fjärde generationens datorer. En så vanlig produkt som till exempel kylskåp fick oväntade, framsynta funktioner. Ville man som jag besöka någon elektroniktillverkare var det nästan svårare än att få hälsa på kejsaren. Jag lyckades en gång, tack vare att Sveriges kung var på besök, få en liten intervju med Akio Morita, en av Sonys grundare, och var jättelycklig över scoopet.
Nu brottas de alla med stora problem. Och Yukihiko Nakata, tidigare en av de främsta ingenjörerna på Sharp, nu professor vid Ristumeikanuniversitetet, säger i en intervju i Japan Times att problemen kan sammanfattas med ett ord: modularisering.
Rent allmänt kritiseras Sharp för slöhet, dålig ledning och oförmåga att möta utländsk konkurrens. Toshiba, där en stor redovisningsskandal avslöjats, sålde häromveckan mycket av sin avdelning för hemelektronik till ett kinesiskt företag. Sonys mest framgångsrika sektorer är numera bank och försäkringar. Hitachi koncentrerar sig på infrastruktur som järnvägar. Panasonic går mer och mer över till produkter som har med bostäder och bilar att göra och dess egen VD har utnämnt företaget till en förlorare inom hemelektronik.
Det är framför allt brist på anpassning till nya tider som är orsaken till problemen för alla. Kodordet är alltså modularisering.
Det traditionella sättet att tillverka digitaliserade produkter var att varje företag själv designade, tillverkade och byggde dem från de minsta komponenterna till de största. Processerna var ”topphemliga”, som Nagata beskriver det.
Men ett taiwanesiskt företag, Mediatek, började 2007 sälja ritningarna till mobiltelefoner helt öppet för att få bättre avsättning för sin halvledartillverkning. Plötsligt poppade det upp företag överallt, inte minst i Kina, som kunde producera mobiltelefoner. Dessutom var arbetskraften billigare än i Japan överallt. Utvecklingen rusade iväg medan de japanska företagen travade på i gamla spår.
Då tjänade det inte något till att Sharp och trogna underleverantörer förlitade sig på exklusiv design och egna komponenter. Samma gällde för de andra: deras produkter var inte bättre, bara dyrare.
Och nationens elektroniktitaner slogs till marken, som Japan Times formulerar det.