visar: alla inlägg

torsdag 28 april

Isvall runt Fukushima

En mycket omdiskuterad isvall eller mur av is har nu börjat byggas runt det havererade kärnkraftverket i Fukushima.

Idén är att muren ska hindra grundvatten från att sippra in i reaktorn där det för närvarande blandas med det radioaktiva vatten som finns där.

Muren, som är 30 meter djup och till att börja med ska bli 1,5 km lång, är fylld med frysmedel som ska göra jorden runtomkring hård och ogenomtränglig. Om det lyckas kommer mängden grundvatten som nu sipprar in i reaktorn minskas med hälften, från 100 ton om dagen till 50 ton. Det kommer alltså inte alls att stoppas totalt.

Arbetet beräknas ta tre månader. Sedan tar själv frysprocessen åtta månader till i bästa fall.

Redan i juni 2014 började kraftbolaget Tepco installera utrustning för att bygga ismuren. Förberedelserna blev färdiga först i februari i år.

Det var meningen att hela projektet skulle varit klart redan förra året. Men det råder osäkerhet om hur bra idén överhuvudtaget är och fördröjningen beror på att man inte vet vad resultatet verkligen kommer att bli. Något liknande har aldrig gjorts förut.

Osäkerheten är symptomatisk för hela katastrofarbetet.

I en uppseendeväckande dramadokumentär om själva katastrofen, som bygger på platschefens egna uppgifter och visades i japansk statlig tv, NHK, står det klart att ledningen och personalen var helt ställda inför vad som hände, minut för minut, och arbetade i mörker i dubbel bemärkelse.

I Frankrike har nyligen den andra delen av en dokumentär genomgång av katastrofen kommit ut: « L’accident de Fukushima Dai Ichi : le récit du directeur de la centrale Volume II – Seuls ».

Det står helt klart att ännu fem år efteråt sker arbetet kring Fukushima i samma ovisshet. Man prövar sig fram och kan bara hoppas att åtgärderna man vidtar ska lyckas. 

Permalänk

måndag 25 april

Motstånd mot frihandel

Medan president Barack Obama på sin rundresa i Europa försöker sälja in det kontroversiella frihandelsavtalet  TTIP mellan USA och EU finns det minst lika mycket motstånd i Asien mot ett liknande avtal, TPP (Trans-Pacific Partnership).

I Japan är det tvärstopp. Just nu pågår diskussioner i parlamentet. Demokratiska partiet och kommunistpartiet från oppositionen säger helt enkelt att TPP inte ens är värt diskussion.

Japanska regeringar är alltid mycket måna om att skydda landet från import av de mest skilda varor. Det har i decennier varit en källa till konflikter, speciellt med USA. Det har gällt allt från leksaker (ToysRus istället för älskade småaffärer) till storleken på containrar (för att importerade varor lättare ska kunna föras ut i landet). Import av kött var länge en stor fråga. Amerikanerna hånskrattade åt vad de ansåg vara påhittade undanflykter som gällde längden på japanernas tarmar.

Nu gäller det för japanska motståndare till TPP framför allt jordbruk och fiske. De har hittills varit mycket skyddade. Efter påtryckningar importeras visserligen ris, men folk i allmänhet köper ändå det dyrare japanska, på samma sätt som vi hellre väntar på svensk nypotatis än köper israelisk i mars. Motståndarna till TPP hävdar att avtalet kommer att få mycket värre effekter än vad regeringen säger.

Från regeringens sida hävdar man att TPP kommer att bli en ekonomisk välsignelse för Japan. Det behövs verkligen eftersom premiärminister Shinzo Abes omskrivna försök att kickstarta japansk ekonomi, Abenomics, inte har fått den effekt han hade hoppats på.

Men regeringen anklagas också för att mörka hur förhandlingarna om TPP egentligen har gått till. En enda minister, Akira Amami, deltog. Han har nu tvingats avgå efter en penningskandal och vägrar infinna sig i parlamentet för utfrågning.

Nu hänger dock inte TPP enbart på Japan. 12 nationer kring Stilla Havet var inblandade. Först efter mycket komplicerade och utdragna förhandlingar blev det klart i februari. Men nu ska det också ratifieras av minst sex deltagare.

Dessutom är alla presidentkandidaterna i initiativtagarlandet USA negativa till TPP. Det ser inte ljust ut.

Kanske ett Shakespearecitat passar i dessa dagar: Mycket  väsen om ingenting.

Permalänk

fredag 22 april

Hate speech svår nöt

Hate speech har blivit ett japanskt uttryck. Det används för att beskriva enastående hatfyllda demonstrationer mot vissa folkgrupper, speciellt koreaner.

Justitieministeriet publicerade nyligen en kartläggning av sådana demonstrationer mellan 2013, då de började, och 2015. Sammanlagt var de 1152. Det visade sig att de blivit lite färre med tiden men att de långt ifrån upphört.

Demonstrationerna arrangeras av högerextremistiska grupper. Under många decennier har japanerna, speciellt i storstäder som Tokyo och Osaka, fått stå ut med ultranationalistiska organisationer med stora terrängbilar och lastbilar fullmålade med patriotiska slagord. Med dånande högtalare och marschmusik från kriget skriker de ut sitt budskap för kejsare och fosterland. De flesta människor vänder sig bort med en känsla av obehag.

Men 2013 dök plötsligt hatfyllda demonstranter av liknande slag upp. Det var speciellt i Tokyo och i Osaka, och speciellt i områden där människor med koreanskt ursprung bor och arbetar, som Shinokubo i Tokyo och Tsuruhashi i Osaka. De var våldsamma, viftade med krigstidens japanska fanor och skrek slagord som ”Ni borde alla massakreras! Kackerlackor! Stick härifrån!” Det har ofta blivit till sammandrabbningar med kravallpolis.

Koreaner har levt i Japan sedan evärderliga tider. Men nu gäller det framför allt koreaner vars föräldrar och farföräldrar kom eller tvingades komma till Japan under Japans ockupation av Korea 1910-1945. Många stannade av olika orsaker kvar efter kriget. De har under lång tid blivit diskriminerade i Japan till den grad att många tog japanska namn för att man inte skulle känna till deras ursprung. Det viskades ofta om stora idoler inom musikvärlden att de i själva verket var koreaner.

Å andra sidan kämpade koreanska organisationer för att bevara koreanskhet, bland annat genom att upprätta koreanska skolor. Förhållandena har blivit bättre på senare tid. Alltså tills nu.

Att antikoreanska, ultranationalistiska grupper, till exempel Zaitokukai, satt igång med våldsamma demonstrationer framställer dessa grupper själva som politiska manifestationer. De började i samband med allvarliga slitningar mellan Japan och Sydkorea som rör flera frågor, inte minst de sexslavar, ofta koreanska kvinnor, som tvingades bli prostituerade för japanska soldater under andra världskriget. Det gäller också konflikten om några små öar.

I själva verket är det alltså fråga om hataktioner och angrepp på mänskliga rättigheter. Justitieministeriet har utfärdat en varning till Zaitokukai att upphöra med hatdemonstrationerna. Högsta domstolen i Osaka-distriktet har dömt Zaitokukai att betala skadestånd för en aktion utanför en koreansk skola där.

Det är naturligtvis positivt att hate speech har minskat något men siffran låg ändå på 190 aktioner mellan januari och september 2015 i justitieministeriets undersökning. För de utsatta är det inte bara upprörande utan också skrämmande att bli utsatt för sådan förföljelse. 

Permalänk

«första «tidigare Visar 98–100 av 100 inlägg   
 
stäng